Adventstider

dscn10241Kvällarna har varit kalla och vi har redan ett tjockt snötäcke. I fönstren lyser svenskimporterade elljusstakar och vi dricker hemgjord glögg när jag kommer hem från mottagningen.

De första åren jag bodde i Amerika hade jag alltid ett lager av Kockens Glöggkryddor, men när jag nästan hade slut på dem analyserade jag innehållet och köper numera istället färsk ingefära, kanelstänger och de andra ingredienserna i speceriaffären härintill och gör egen glögg på ungefär samma recept.

I Annas rum, som numera mest bebos av katterna, lyser min gamla adventsstjärna. Den har hängt med sedan jag var fem eller sex år gammal och bodde på Erik Dahlbergsvägen i Södertälje.

Adventsljusstaken, som redan har tre ljus delvis nedbrunna, var mammas och pappas en gång i tiden, men när jag flyttade hemifrån fick jag överta den.

Årets adventskalender är importerad från Tyskland med en artonhundratalsbild från Heidelberg, som påminner mycket om vår älsklingsstad, Quebec, med slottet högt över den gamla staden med sina smala kullerstensgator.

Amerikanerna firar inte adventstiden som svenskarna gör. Jag känner mig alltid mer svensk än amerikansk i December och uppskattar den tid till stillsam självbetraktelse väntans tider för med sig, även om livet går alldeles för fort för min smak just nu.

0 Svar till “Adventstider”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Prenumerera

Prolog

Jag sitter här i Nordamerika vid min svenska kakelugn och har just avslutat ett skrivjobb för min amerikanska läkarblogg. Det är snart mitten på maj, men det har varit gråmulet och blåsigt idag och kvällen är sval, så Emma och jag kom på iden samtidigt att göra brasa till middagen. Jag var nyss ute i ladan, där jag förvarar två års brasved ihop med tre bilar av skilda årgångar och alla trädgårdsredskap och annan bråte jag samlat på mig under snart tjugosju år som svenskamerikan. Jag valde att bära in lite björkved, som brinner snabbt och ger snabbare värme än de andra träslagen jag har på lager. Min portföljdator är kopplad till min ipod, som jag nyss syncade med en ny film jag kan titta på när jag vill, och i vänsterfickan har jag mobiltelefonen med nya sms med bilder på barnbarnet Anna har skickat. Allt detta fick mig att tänka på hur jag för en massa år sen började skriva en bok, som aldrig blev avslutad, med esssäer på svenska. Jag blev till och med erbjuden två tusen kronor för en enda liten historia om Annas första lösa tand. Första stycket hette "Prima Björkved". Bloggsajten låter mig hux flux starta en ny blogg. Således ”Amerikabrev”.
Add to Technorati Favorites

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.